Min man kan.
Moster Anna
Vecka 16
Plötsligt händer det.
V.15
Äntligen.
1 år senare.
Insåg att jag inte bloggat på över 1 år. Men motivationen eller intresset har inte riktigt funnits. Senaste bilden var när jag hade långt brunt hår. Mycket har hänt, impuls klippte av mig håret i september. Sedan dess har det varit oranget, blont och nu knallrött och det är för tillfället på utväxt tills vårar bröllop i augusti.
Tänkte börjar skriva om träning ( den lilla träning som kroppen orkar) och kost. Så jag har koll på allt själv. Kanske inte så kul att läsa, om nu någon fortfarande läser denna "roliga" blogg ;)
Tränade i måndags, första gympasset på länge. Körde ben, höll på att spy. Avslutade med 20 min crosstrainer och senare under dagen så gick jag nästan 1 mil med Emma. Kände mig riktigt hurtig. Sen på kvällen bara tog det stopp i kroppen. Blev asförkyld.. Så igår och idag har jag inte alls mått bra. Idag har jag ätit 250 g kinderchoklad. Så nu är inte kosten den bäst. Men vad gör man när man känner sig döende.. Så jag vet inte om jag tog ut mig för hårt eller om det bara var dålig timing. Återstår att se..
No more redhead.
Jag gjorde det jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag tröttnade på att vara rödhårig. Så nu är jag numera ombre färgad. Från mörkt brunt till ljust. Och jag är så himla nöjd! Tack bästa dude!
Mormor och morfar <3
Jag var och tatuerade mig i Örebro i fredags. Förmodligen en av bästa och mest betydelsefulla tatueringar jag gjort. Min mormor och morfar på deras bröllopsdag. Som idag är 50 år sedan. Mina hjältar <3
Bild till föregående inlägg.
Lycka.
Jag finner inga ord över hur lycklig jag blir utav att träna. Känner glädjen ända nerifrån tårna! Tränade 4 ggr förra veckan. Stor skillnad emot ingen träning alls. Och det går bra dessutom, jag orkar mer än jag trodde :) Köpte ett par asfräna träningsskor häromdagen oxå, så nu är det ännu roligare att träna!
Idag innan jobbet gjorde jag hemmagjorda raw food proteinbars och nu efter jobbet har jag gjort müsli. Mumma!!
Jag är tillbaka. Hoppas jag.
Jajamän, nytt år och nya tag. Som vanligt. Man vill alltid att detta året ska bli det bästa. Alla nyårslöften som inte ens håller i en vecka. Men jag har bara två saker. Jag ska göra mitt bästa för att må så bra som möjligt, det är jag som är huvudperson i mitt egna liv. Alltså jag som måste kämpa för att det ska vara bra. Sen tänkte jag spara alla mina kvitton för att se vart jag egentligen lägger alla pengar.. Hm.
Igår så tänkte jag att nu får det bära eller brista. Jag gick till gymmet. Tänkte först "disco-träna" som det så fint heter för att känna efter hur det kändes. Men sen kände jag.. Go big or go home. Så jag körde ett ordentligt rygg och bicepspass som jag sedan avslutade med att kötta sönder magen. Vilken underbar jävla känsla. Vilken lycka. Svävade på moln efteråt. Och idag var jag också på gymmet och körde bröst/triceps och mage. Så nu längtar jag efter härlig träningsvärk.
Igår var vi hemma hus Ann och firade in det nya året. Hon bjöd på lyxig trerätters middag och vi hade det lugnt och trevligt. Tacktack.
Geting sick
Skulle börjat jobba igår vid 16. Men när klockan var runt 13 då bara vände det sig i magen och jag fick springa och spy. Absolut det värsta jag vet. Fyfan. Så inget jobb för mig varken igår eller idag..
Har en liten teori, eller om det bara är ett slumpmässigt sammanträffande. Emil och jag var och fikade på ett ställe igår. Och när jag fikade där för typ 1,5-2 år sen så hände exakt samma sak. Magen vänder sig på två sekunder och spyan kommer direkt. Spy några ggr och sen må bättre.. Sammanträffande??
Jag har läst igenom mina gamla inlägg nu, så som jag brukar göra ibland. Jag tycker det är roligt och intressant att se hur mycket man ändras, folk försvinner ur ens liv och vissa saker är exakt likadana. Men ändå inte.
Folk man stod så himla nära, som man inte trodde man skulle kunna vara utan, som man alltid trodde skulle vara där. Man kan faktiskt vara utan en del och livet är nog bättre så. Tråkigt, men sant. Man märker vilka som är äkta.
Däremot finns det folk som jag saknar extra mycket och önskar att jag skulle kunna träffa varje dag. Men ni vet vilka ni är.
Jag gillar att blogga utav den anledningen, att man kan kolla tillbaka och minnas. Därför det är tråkigt att jag knappt bloggar längre. Ingen annan kanske bryr sig, men jag bloggar för min skull. Detta året har inte varit bra, jag har inte varit mig själv. Och jag saknar mig själv. Att en jävla sjukdom kan förstöra så mycket..
Att börja om vid nyår är en sån himla klyscha, men det är precis vad jag tänker göra. Kämpa emot, göra allt jag kan för att må så bra jag bara kan, vara så glad som möjligt, vara mig själv helt enkelt.
På måndag börjar jag träna, oavsett hur jag mår. Ny start, är ni med mig?? Nu kör vi!!!
Keep fighting.
Jag kämpar fortfarande. Med nästan allt. Sjukdomar, värk, nedstämdhet och trötthet. Men jag tar en dag i taget, och det verkar gå åt rätt håll iaf.
Har inte ätit godis på över 2 månader. Dricker endast läsk någon gång på helgen. Dricker ingen saft eller juice och jag försöker undvika att fika. Äta regelbundet och nyttigt. Detta har gjort att jag gått ner 5 kg utan någon träning. Så det känns bra. Nu hoppas jag bara att jag kan börja träna med, då blir det ännu bättre.
Är numera förlovad också, med min finaste Emil 12/12-12 <3
Höst.
Jag gillar inte hösten. Kommer alltid in i en jobbig period. Och detta året är inte annorlunda. Eller jo, det känns värre. För mycket som har hänt, jobbiga saker, orättvisa saker, sjukdomar, oro. Känns som om man fått uppleva för mycket med tanke på att man bara är 21.
Just nu känns livet jobbigt. Jag kämpar verkligen. Med allt. Jag återkommer när det finns mer gnista.