Anna Jonsson Storck

Lägger upp en till bild då den andra var lite suddig ;)

Idag har jag tatuerat mig. Efter två år av funderingar så var det äntligen dags. ( sen jag gjorde mina körsbärsblommor ) Så idag blev det en stor Fenix fågel på överarmen. För mig betyder den styrka. Och stark har jag varit länge nu tycker jag. När denna har läkt ska jag köra undersidan och täcka allt. Så det blid en halv sleeve.
Men efter 4,5 timme idag så var inte ens jag katig. Men Jens tyckte att jag var tapper :) Det är värt smärtan. Nu sitter den där.

Pain is weakness leaving the body.

Är det något jag älskar så är det att shoppa, och är det något jag gillar extra mycket så är det att köpa saker till andra. Jag gillar att köpa saker som är sådär bra och finurliga som folk verkligen uppskattar. Tänka till lite extra. Men julklappar är ett himla stressmoment. Och eftersom jag fått order om att stressa ner så kände jag att det skulle vara skönt att få det klart. Så både igår och idag har jag internetshoppat och allt är så gott som klart. Är det inte beställt, så vet jag vad jag ska beställa. Så check!

Jag försöker vara så nyttig och äta så bra och rätt jag bara kan. Idag på jobbet hade jag med mig laxsallad. Nyttig tjej!
Men igår gjorde jag stek med potatis och sås. Jag ska undvika mjölkprodukter och gluten för att se om jag mår bättre. Så gårdagens sås fick bli på havregrädde. Inte alls min grej. Kändes som om man åt gröt och potatis tillsammans :/
Alla andra produkter har gått jättebra, men inte grädden. Så idag tog Emil med pizza hem eftersom jag inte ville äta äcklig sås idag igen. Så gick det med det nyttiga ;) Men ibland får man göra undantag.
Har trots allt varit godisfri i över 2,5 vecka ;) Nöjd!

Man vill aldrig höra att man är sjuk, och man vill speciellt aldrig höra ordet "kronisk" när man är hos läkaren.
Någonstans innerst inne så är man beredd på det värsta, man vet egentligen hur dåligt det är, fast man hoppas på att de ska hitta svar. Göra mig frisk. Göra mig till mitt rätta jag. Göra mig till den glada livsnjutaren jag var för 2,5 år sedan.
"Jag är ledsen, Anna. Men du har kronisk bihålsinflammation. Det finns inget vi kan göra. Du måste lära dig att leva med det. "
Det kändes som en stor käftsmäll. Pang. Jag har verkligen F Ö R S Ö K T och gjort mitt bästa. Försökt leva som vanligt, hålla humöret uppe. Ibland går det bra, ibland bryter jag ihop helt och hållet och känner mig längst ner på botten. Vilket tar tid innan jag tar mig upp igen.
Jag vill INTE må dåligt hela tiden, hela livet. Känna ständig smärta i ansiktet och aldrig riktigt känna sig riktigt frisk.
Aldrig kunna vakna upp och känna att idag klarar jag allt.
Nu är det dags att vara starkare än någonsin. Jag ska inte låta detta besegra mig. Jag ska bli mig själv igen. Tjejen som alltid var på bra humör och som alltid bröt ut i skratt, istället för gråt.
Jag förväntar mig inte att folk ska tycka synd om mig, det vill jag inte. Jag vill bara ha förståelse att jag inte alltid är superduper glad och att det kommer ta tid innan jag blir som förut.