beroende.

Förut så brukade jag älska att sova själv.
Ta upp hela sängen, ligga kors och tvärs och bara breda ut sig.
Gillade inte att höra någon annan andas, förutom mig själv.
Inatt sov jag ensam, det händer inte ofta längre.
Kunde knappt sova för att jag var ensam, låg på kanten av ren vana,
hoppades på att det skullle vara någon jämte mig när jag vaknade idag. Men icke.
Ville höra dina andetag mot min nacke när du ligger och håller om mig innan vi ska sova.

Jag har blivit en trygghetsnarkoman.

Kommentarer
Postat av: eema

oohjisses. läskigt. jag tänkte precis skriva ett inlägg själv om hur konsigt det var och sova ensam. du satte orden på känslorna min fina <3

Postat av: emil

kände samma sak. så himla jobbigt att inte få hålla om dig eller vakna upp jämte dig. vi får inte göra det till någon vana.. du är min kärlek! <3

2010-03-29 @ 13:03:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback