Anna Jonsson Storck

Jag kan inte ens lyssna på Lars längre, för det gör ont, det gör för jävla ont. För hans djupa texter har sådan stor betydelse för mig och jag känner igen mig alltför mycket i nästan varenda vers. Varje litet ord påminner om dig, varje mening påminner om oss, och varje låt påminner mig om hur mycket jag egentligen saknar dig. Jag orkar inte, jag gör inte det. Det har gått fyra veckor och en dag. Men vem räknar? Jo, jag. För varje dag utan dig känns som en evighet och det känns inte som om jag lever längre. Jag önskar att alla mina känslor bara var skrivna utav blyerts, så jag kunde ta ett stort suddigum och bara sudda bort alla tankar, all saknad, all smärta, all besvikelse och framförallt all ledsamhet. Jag blir så jävla arg på mig själv för att jag inte kan släppa allt. Hur kan jag låta en enda person ha sådan här stor betydelse?
Fan. Helvete. Jävlar. Satan.

Kan man få ta en paus ifrån sitt liv eller kanske köpa sig ett nytt?