Anna Jonsson Storck

Jag trodde att det hade försvunnit, men tydligen inte.
Jag har inte haft såhär ont i huvudet på ruskigt länge.
Var hos kiropraktorn i måndags och nej det har inte blivit bättre.
Han justerade både ryggen & nacken på mig som vanligt.
Och efter det har jag haft så grymt ont.
Är hemma ifrån skolan idag pga huvudvärken.
Jag är bara så jävla rädd, rädd för att jag inte ska klara av det.
Det är detta jag har velat sen jag var liten, jag har kämpat för detta i 3 år.
Inte fan ska något få förstöra det, speciellt inte detta!
Jag ska vara stark och klara det här.

Jag har så mycket grejer jag skulle vilja säga,
men jag vet inte vart jag ska börja.
Som sagt så tänker jag nog för mycket,
och som du sa så vore nog livet lättare om jag inte gjorde det.
Men det är sådan jag är.

Igår var det den 11:e september och det var 6 år sedan det hände.
Även att jag var väldigt liten så kommer jag ihåg det som igår.
Så många döda, skadade och drabbade.
Livet är inte rättvist, långt därifrån.
Sedan olyckan i fredags har jag tänkt en hel del.
Och även detta är ett bevis på orättvisan.
Sådant ska bara inte hända, speciellt inte om man bara är 19 år.
Så jag har en fråga till alla kristna;
Tror ni fortfarande på Gud efter att sådana här händer?
Ska inte Han vara rättvis?
11:e september, Tsunamin, Marcus..
Jag tänker på alla drabbade (F)

När sådana här saker sker, så tänker jag extra mycket på dig.
Nu är det snart ett år sedan du lämade oss, gamlamormor.
Att se dig så sjuk som du var, var nog det värsta jag varit med om.
Du bara låg där och jag kände mig så hjälplös.
Precis så som jag gör nu, man vill hjälpa.
Men frågan är hur man ska kunna göra det?

Vännerna, familjen & Viktor.
Ni betyder mycket för mig,
och utan er skulle inte min värld vara hel.
<3 kärlek till er.