öland med ekis <3

igår kom jag hem ifrån öland då, rätt skönt att komma hem faktiskt. skönast är ju att sova i sin egna säng.
men vi åkte ner i måndags då, då var det fint väder iaf. men orkade inte sola när vi kom dit.
på tisdagen regnade det, så vi åkte in till kalmar :) blev en besvikelse faktiskt, trodde det skulle vara bättre där.
på onsdagen regnade det oxå, så vi åkte runt lite.
på torsdagen regnade det igen, men anna kom då :D så det var kul! saknat henne ju <3
på fredagen var det sol, så då solade vi :D lite färg fick vi.
och igår regnade det, så vi åkte hem tidigare än väntat.
men även att vädret varit piss, så har jag haft skit skoj med anna :D
det var jobbigt innan du kom, men allt blev bättre.
orka gå runt och vara ledsen nu. varför ska jag vara det om du inte verkar vara det?
vi har gått runt i borgholm och haft skoj, har handlat en hel del.
baggy-jeans, klänning, 2 t-shirtar, trosor, tunika, smycken och lite :D
kanske blir öland på torsdag igen :D wiiiie ^^
på kvällen igår var jag med andreas, tommy och jakob!
härliga pojkar det där ^^ vi hade kul!
och idag ska jag nog leka med emma :D saknat henne <3



Nu har jag förstått en sak, något jag borde insett för länge sedan. Men det enda jag inte fattar är hur det kunde sluta såhär. De säger att tiden läker alla sår, och vi får väl se. För jag går iallafall vidare, vidare med ett liv utan dig. Jag ska bli lycklig ensam.

Du kommer alltid att ha nyckeln till mitt hjärta, trots att du bara fyller det med smärta.
Kan du inte förstå att jag håller dig så kär. Men tro mig, jag vill inte ha det så här.
Jag vill försöka glömma och alla minnen med dig gömma. Men det är inte alltid så lätt att göra allt rätt.
Jag trodde det var kärlek, jag trodde allt va bra. Men sen kom det fram, det var inte mig du längre ville ha, kunde du inte förstå att för mig var det hårt att ta.
Trots allt detta så kan jag egentligen inte förstå att det aldrig förblev vi två.
Har du alldeles glömt bort den den tid vi hade tillsammmans och hade det alldeles underbart, om du redan glömt så kallar jag dig sjuk.
Men nu sitter jag här med ett foto i min hand, och det svaga minnet är på väg att rinna ut i sand. Hur kunde du göra detta mot mig, kan du inte förstå hur jag älskade dig.
Om du inte hade ljugit så hade det varit lugnt, men det var det du gjorde och nu känns det bara skumt.
Jag kommer aldrig mer att lita på dig ändå, vad du än säger så kommer det alltid att vara så!
Men nu är det dags att glömma, det är dags att ge upp. Nu börjar jag mitt eget krig, min egna lilla kupp. Jag behöver inte dig längre, gå vidare är vad jag ska.
Jag håller huvudet högt trots att mina tårar rinner.
I mitt hjärta känner jag hur minnet sakta försvinner. Nu är det över, allt är slut.



image41

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback