Anna Jonsson Storck

jag är ensam och det skrämmer mig.
känns som ett stort hål någonstans,
någonting fattas.
det är tomt, och det är värre än vad jag trodde.
och jag förstår vad folk menar när de säger att när en person inte längre finns där, det är då man verkligen förstår hur mycket den egentligen betydde.

har varit hos tandläkaren, funderar på att sova nu, blev ju ingen sömn inatt. sen jobbar jag 14-21, får hoppas att det går bra. men nu orkar jag inte sitta här mer...


kommer sakna dig, men det var bäst såhär.