Anna Jonsson Storck

Har nog antagligen tagit mitt svåraste och mest livsavgörande beslut. Men det är nog bäst såhär. Jag vet inte.. Känns som en lättnad, men samtidigt är jag så förkrossad innerst inne att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag vill egentligen så gärna, men ibland måste man inse att det inte alltid går som man vill.

Endast Lasse som duger för mina öron nu. Vem annars? En fet godispåse brevid och snart får jag finbesök :*