Och än en gång vill jag hellre tro på nattens drömmar än dagens verklighet.

Åh, det är redan torsdag. Jag gillar att veckodagarna går snabbt, trots att det ibland känns som om livet står stilla och att jag bara stressar mig fram genom den stillstående evigheten. Kollade min kalender, känns som om jag inte har någon fritid detta året ut. Både bra och dåligt. Hinner man inte tänka, hinner man inte känna efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback