en shopoholics bekännelser.

Jag och min kära vän, Emma, bestämde oss för att åka till Växjö idag för att handla. Toppen tyckte jag som trodde att shopping skulle få mig på bättre humör. Pengarna bara flödade, påsarna blev allt fler, kontot blev tommare för varje påse som fylldes och jag kände mig lika tom som kontot. Fick iallafall med mig två paaaartey-linnen, två stickade tröjor, ett skärp, ett linne och en adidas tröja med mig hem (äntligen, som jag har letat). Vi åt Kinamat och avslutade sedan dagen med glass. Magen var full, jag var tom.
  Kvällen har jag spenderat ensam pga att alla är antingen bortresta, hade andra planer, var sjuka eller sov helt enkelt. Ganska skönt att bara ta det lugnt, med tanke på att jag jobbat hela veckan och jobbar nu hela helgen. Men det är när jag är ensam som jag mår som värst. När någon är i närheten så går det ganska bra, men när jag är själv rivs min mur som jag försöker bygga upp, om och om igen.
  Folk säger till mig att det blir bättre med tiden, att jag kommer bli starkare, att det kommer komma något bra ur detta, att jag kommer lära mig något. Då undrar jag: När blir det bättre? När blir jag starkare? Vad för bra kommer komma ur detta? Och sist men inte minst, vad kommer jag lära mig? Att aldrig bli kär? Att aldrig släppa någon inpå livet? Att aldrig våga falla handlöst för någon? Att aldrig våga älska?
  På söndagkväll åker jag ner till Öland för att tillbringa mina lediga dagar där, komma bort ifrån all skit, ifrån verkligheten, ifrån livet, ifrån alla ensamma stunder, ifrån all stress. Förhoppningsvis kommer det göra mig gott, ge mig tid att bara vara mig, göra vad jag vill och bara vara. Jag kommer sakna alla mina kompisar, jag saknar redan för många, hela min klass, gamla vänner och massa andra människor. Men mest av allt saknar jag dig, jag saknar oss, jag saknar hur bra jag mådde och hur lycklig jag var. Saknaden tar död på mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback