break down, dream on.

Flera drömmer, en verklighet.
Så brukar folk säga, och jag börjar tro att det är sant. Ända sedan jag var liten har jag bara velat två saker;
Bli frisör och vara lycklig/må bra.
Allt var för bra för att vara sant, för bra helt enkelt. Drömmar är nog till för människor med förväntingar och stora förhoppningar. Det är inte meningen att de ska gå i uppfyllelse antar jag..

Förhoppningarna börjar försvinna och det känns som om jag fallit ner i ett svart hål. Kommer jag klara det? Det ska jag tamefan göra!
När folk har nått sin egna personliga botten, är det svårt att ta sig upp.

Jag är sjuk, jag har feber, jag mår dåligt, jag kan inte gå till apu:n, jag saknar dig viktor! bajs på allt..


Jag borde inte behöva säga något till dig, för du borde själv förstå.
Håll min hand, stötta mig, visa att du finns där.
För jag behöver dig mer än någonsin!

Jag klarar mig alltid.. // Hejdohejdo





 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback